Spåren av
ett annat Åland.

Bomarsunds fästning uppfördes av den ryska krigsmakten som en, för dem, strategisk utpost mot väst. Fästningen förstördes dock under Krimkriget, 1854. Ruinerna som finns kvar berättar om en viktig period i Finlands och Ålands historia.

Åland och övriga Finland blev, efter att ha tillhört Sverige, ryskt vid freden i

Fredrikshamn 1809. 1832 började den ryska försvarsmakten bygga huvudfästet – Ålands största byggnad någonsin… Till fästningen hörde tre förbundna försvarstorn. Huvudfästet var kasern för Ålands garnison men även försvarsanläggning samt kansli för Ålands kommendant.

Kring fästningen växte det fram ett samhälle som bestod av både civila och militära hushåll. Detta samhälle döptes till Skarpans. I augusti 1854 anfölls den halvfärdiga fästningen av en brittisk-fransk styrka som snabbt besegrade fästningens försvarare.

Under fyra dagar bombarderades fästningen med fartyg och kanoner. Den 16 augusti kapitulerade fästningens kommendant och dryga 2000 fångar fördes till fångenskap i Frankrike och England. Den 2 september sprängdes huvudfästet.

Efter att Krimkrigets hade nått sitt slut, 1856, demilitariserades Åland. Därefter byggdes befästningarna aldrig upp på nytt. I dag är området ett 870 hektar stort fornminnesområde – lättillgängligt för besökare.

Tornet i Notviken

Tornet i Notviken är en avlägsen del av fästningen. När Åland blev ryskt 1809 fick öarna en strategisk roll som rikets västligaste utpost. Befästningsarbetena vid den viktiga vattenvägen inleddes omkring 1830, och huvudfästet började byggas 1832.